Egenvårdsuppslagsverk


Sexuellt överförbara sjukdomar

Här kan man läsa om följande sexuellt överförbara sjukdomar som Flatlöss, Candida, Klamydia, Gonnore, Hepatit, Herpes, HIV, Kondylom, Skabb, Syfilis samt Trichomonas

Flatlöss orsakas av en lus; Phthirius pubis, en gråbrun parasit som är cirka 2-3 mm och förökar sig genom att lägga ägg vid hårrötterna. Flatlöss överförs genom sexuellt umgänge och nära kroppskontakt.

Symtom: Eftersom flatlössen suger blod, irriterar de huden och orsakar klåda. De trivs bäst i könsbehåringen men kan även finnas i håret under armarna, på bålen, låren, nackhåret och i ögonfransarna.

Provtagning: Diagnosen kan säkerställas genom förekomsten av löss eller ägg på hårstråna.

Behandling: Flatlöss behandlas utvärtes med parasitdödande medel. Klådan kan lindras med kortisonkräm. Partnerkontroll; Alla personer som har delat säng med den smittade bör undersökas. De som har påvisbara tecken på flatlöss måste behandlas.

Kom ihåg! Kondom skyddar inte mot flatlöss.

Candida. Slidkatarr kan orsakas av en svamp, Candida Albicans, som normalt finns i tarmen, men som också ofta återfinns i slidan hos kvinnor. Vanligast är att den inte ger några besvär förutom när den, av olika anledningar förökat sig kraftigt. Anledningar till förökningen kan vara att miljön i slidan har förändrats gynnsamt för svampen, vilket kan ske efter en antibiotikabehandling, vid graviditet, diabetes eller överdriven hygien. Candidasvampen kan vid samlag överföras till mannen, men ger sällan besvär.

Symtom: Katarren kan ge svår klåda och känsla av torrhet i slidan. Det kan förekomma sparsamma eller rikliga flytningar. Slidväggarna har en vit, luktlös och grynig beläggning. Slemhinnan i slidan kan bli irriterad och små blödningar kan uppstå. Mannen kan få klåda och torrsprickor på ollonet eller förhuden. Oftast är dessa besvär kortvariga och går över utan behandling.

Provtagning: Svampkatarr är ofta så typisk att den går att diagnostisera vid gyn-undersöknig. Råder minsta tvekan bör prover tas av flytning, för odling.

Behandling: Katarren behandlas med receptfria vagitorier (slidpiller) eller salva som förs in i slidan. Ibland ordineras tabletter. Mannen blir oftast bra om han tvättar försiktigt med mild tvål under några dagar. Svampdödande salva tar bort symptomen.

Gonorré orsakas av en bakterie; Neisseria gonnorrhoeae. Sedan 1970 har gonorrén minskat i Sverige från 40 000 till 400 anmälda fall per år.

Symtom: Sveda när man kissar och/eller flytning från urinröret, slidan och ändtarmen. Man kan också få ont i halsen. Symtomen brukar komma några dagar upp till en vecka efter smittotillfället. Infektionen kan också finnas utan att man har några symtom alls, men man är ändå smittbärare.

Provtagning: Prov tas från urinröret och livmodertappen, ibland även från svalget och ändtarmen. Provtagning kan ge utslag tidigast två dagar efter eventuellt smittotillfälle.

Behandling: Gonorré behandlas med antibiotika. Behandlingsresultatet kontrolleras en eller flera gånger. Partnerkontroll: Nuvarande och tidigare partners som kan vara smittade måste undersökas, det är obligatoriskt enligt smittskygdslagen. Den som har fått gonorré konstaterad får därför lämna uppgifter om partners till kurator, läkare eller annan person som sköter s k partneruppföljning.

Följdsjukdomar: Hos kvinnan kan en obehandlad gonorré orsaka äggledarinflammation, som i sin tur kan leda till kroniska buksmärtor, sterilitet och utomkvedshavandeskap. Hos män kan sjukdomen ge bitestikelsinflammation med smärta och svullnad i den angripna punghalvan, eller prostatainflammation med tryckkänsla i underlivet och ibland feber. Gonorréinfektion kan hos både kvinnor och män orsaka ögoninflammation, ledbesvär och blodförgiftning.

Kom ihåg! Kondom ger ett bra skydd men tyvärr inte hundraprocentigt.

Hepatit kan orsakas av flera olika virus, t ex hepatit A-, B- och C-virus.

Symtom: Många som blir smittade märker inga sjukdomssymtom alls. Annars är vanliga symtom illamående, minskad aptit och trötthet. Det förekommer även klåda och att huden och ögonvitorna gulfärgas (gulsot ). För vissa individer blir infektionen långvarig (kronisk infektion). Symtomen kan komma veckor eller månader efter det att man blivit smittad.

Provtagning: Blodprov visar infektion en viss tid efter möjligt smittotillfälle, beroende på vilket virus det gäller.

Behandling: Vissa hepatit-virusinfektioner läker för det mesta ut sig själva, medan andra kan orsaka en kronisk infektion som i vissa fall kan behandlas. Partnerkontroll: Fast partner ska kontrolleras. Om denne är osmittad kan man vaccineras för vissa typer av hepatitvirus. Tidigare partners ska också kontaktats. Följdsjukdomar: En kronisk infektion kan leda till skrumplever eller levercancer.

Kom ihåg! Kondom är det bästa skyddet men långt ifrån hundraprocentigt. Även kyssar kan smitta.

Herpes orsakas av ett virus; Herpes Simplex, som finns i två former, typ 1 och 2. Man räknar med att ungefär 80% är bärare av typ 1 och 30% av typ 2. Av dem är dock 3/4 helt eller nästan helt symtomfria.

Symtom: Ett typiskt utslag är en grupp av små blåsor på rodnad botten. Utslaget kan bränna, klia eller svida och den känslan kan komma någon dag innan blåsorna uppstår. Blåsorna går snabbt sönder och efter några dagar läker de utan ärr. Första gången man får utslag kan det göra ondare och ta längre tid till läkning än vid senare eventuella utbrott. Herpesblåsor kommer oftast runt munnen och på könsorganen men kan ibland finnas på andra ställen på kroppen. När man blir smittad tränger viruset genom hud och slemhinna och vandrar via nervtrådar in till nervceller i ryggen. Där finns virus kvar hela livet. Ibland kan de bli aktivt och kryper då ut samma väg som det kom in och bildar eventuellt det typiska utslaget på samma ställe som tidigare. Virus kan också utsöndras på ytan utan att det blir något synligt utslag och det är därför så många människor är smittade utan att veta om det. De flesta får inga symtom alls, men kan ändå själv föra smittan vidare. Blåsor kan komma i samband med smittotillfället men också långt senare. En del personer får inga fler utbrott efter det första. Andra får många s k skov med varierande tidsintervall. Vanliga orsaker till återfall är sänkningar av immunförsvaret tex. vid annan infektion, förkylning, menstruation eller stress.

Provtagning: Ett typiskt utslag räcker för diagnos. För att kunna påvisa herpesvirus och avgöra vilken typ det är behövs prov från helt färska blåsor. Blodprov kan påvisa antikroppar mot herpesvirus, som betyder att man bär på virus.

Behandling: Det går ännu inte att behandla bort virusinfektionen. Viruset finns kvar i nervcellerna. Nya utbrott går däremot att mildra eller förebygga med medicin. Partnerkontroll: Om man är partner till en person med herpesblåsor och om man har haft sex utan kondom, måste man utgå ifrån att man själv har virus och kan föra smittan vidare. En partner kan behöva egen medicinsk information. I en fast relation där man inte använt kondom tidigare behöver man inte börja skydda sig. I en ny relation är kondom ett bra skydd. Herpes kan smitta utan att man har några känningar alls.

Följdsjukdomar: Herpesutbrott kan vara besvärliga, men går att behandla. Oftast medför infektionerna inga komplikationer. I sällsynta fall kan den orsaka hjärnhinneinflammation eller komma in i ögats hornhinna. Tidigt insatt behandling lindrar även dessa komplikationer.

Kom ihåg! Kondom är det bästa skyddet mot herpes men tyvärr ej hundraprocentigt.

 

Hiv - infektion orsakas av ett virus; Humant Immunbrist - Virus (HIV).

Symtom: Många av de som smittas av HIV har inga besvär alls under flera år. En del kan dock efter ett par veckor få influensa - liknande symtom med feber, halsont och lymfkörtelsvullnad. De besvären försvinner efter några veckor och sedan förekommer inga symtom alls under många år, men viruset bryter under tiden ner kroppens immunförsvar. Hos de flesta uppkommer efter hand tecken på ett försvagat immunförsvar i form av olika symtom som svullna lymfkörtlar, svampinfektioner i munslemhinnan, bältros, kraftig nattsvettning, långvarig feber, hosta, kraftig viktminskning, besvärlig och långdragen diarré och svår trötthet. När viruset förökar sig förstörs de vita blodkroppparna, samtidigt som det sprids en mängd nya virus som angriper andra vita blodkroppar. Så småningom kan en stor del av de vita blodkropparna förstöras av hiv-infektionen. Kroppens förmåga att försvara sig mot vissa infektioner och mot elakartade tumörer minskar då kraftigt. Detta slutstadium av en hivinfektion kallas aids, som betyder Acquired Immune Deficiency Syndrome - förvärvad immunbristsjukdom.

Provtagning: När en person smittats med hiv bildas antikroppar mot viruset, som är ett säkert tecken på att viruset finns i kroppen. Ett blodprov påvisar infektion, tidigast fyra - tolv veckor efter smittotillfället.

Behandling: Även om det ännu inte finns något definitivt botemedel mot hiv så har sjukvården idag mycket att erbjuda den som är hiv-positiv. Symtom kan lindras och risken för aidskomplikationer kan minskas. Man arbetar efter tre behandlingsprinciper, nämligen att stärka kroppens eget immunförsvar, bromsa hiv- virusets skadeeffekter och att förebygga aidskomplikationer. Idag finns det många olika registrerade läkemedel mot hiv, därmed har möjligheterna att bromsa sjukdomsutvecklingen ökat betydligt. Partnerkontroll: Nuvarande och tidigare partners som kan vara smittade måste undersökas, det är obligatoriskt enligt smittskyddslagen. Den som har fått hiv konstaterad får därför lämna uppgifter om partners till kurator, läkare eller annan person som sköter s k partneruppföljning.

Kom ihåg! Kondom är det bästa sättet att skydda sig mot hiv. Se smittskyddslagen.

 

Klamydia orsakas av en bakterie; Chlamydia trachomatis. Symtom Symtom på klamydia kan vara sveda när man kissar och/eller flytning från urinröret, slidan eller ändtarmen. Symtomen kan komma 1-2 veckor efter smittotillfället men kan komma flera månader senare. Infektionen kan också finnas utan att man har några symtom alls men ändå vara smittsam.

Provtagning För att ta reda på om en person är smittad av Klamydia tar man prov från urinröret, urin, livmodertappen och ibland ändtarmen. Provtagning kan ge utslag tidigast en vecka efter eventuellt smittotillfälle. Behandling Klamydia behandlas med antibiotika. Den läkare som ansvarar för behandling ger också särskilda förhållningsregler om när man får ha sex igen. Partnerkontroll Nuvarande och tidigare partners som kan vara smittade måste undersökas, det är obligatoriskt enligt smittskygdslagen. Den som har fått klamydia konstaterad får därför lämna uppgifter om partners till kurator, läkare eller annan person som sköter s k partneruppföljning .

Följdsjukdomar Obehandlad Klamydia är den vanligaste orsaken till äggledar- och bitestikelinflammation. Symptomen på äggledarinflammation är smärtor eller tryckkänsla i nedre delen av magen. Flytningar, besvär att kissa och mellanblödningar kan förekomma. Äggledarna kan skadas så svårt att kvinnan blir steril eller att risken för utomkvedshavandeskap ökar. Hos män kan sjukdomen ge bitestikel-inflammation med smärta och svullnad i den angripna punghalvan eller prostatainflammation med tryckkänsla i underlivet och ibland feber. Klamydiainfektion kan hos både män och kvinnor orsaka ögoninflammation och ledbesvär.

Kom ihåg! Kondom är ett effektivt sätt att skydda sig mot klamydia men är ej hundraprocentigt.

 

Kondylom är genitala vårtor som orsakas av en grupp virus; humana papillom-virus (HPV).

Symtom Långsamt växande hårda vita knottror som kan uppkomma i hela underlivet. Vårtorna kan även sitta kring och i analöppningen och inne i ändtarmen. Man kan också bli smittad med virus utan att det utvecklas synliga vårtor men ändå föra smittan vidare. Om det blir vårtor tar det minst några månader från det att man blivit smittad. Ibland dyker vårtor upp först efter flera år. Kondylom kan ge symtom som klåda, sprickor och blödningar i underlivet.

Provtagning Kondylomvirus kan inte odlas i laboratorier och man kan därför inte säga vem som bär på virus eller inte. De stora typiska vårtorna är lätta att se och diagnostisera. Om de är små eller har ett annorlunda utseende behövs mikroskopisk analys av en vårta.

Behandling Det går ännu inte att behandla virusinfektionen. Den läker ut av sig själv efter några år, men det går inte att säga när man inte längre är smittsam. Behandlingen går ut på att få bort de synliga förändringarna, vårtorna, som kan behandlas med en speciell lösning. De kan också brännas eller frysas bort. Ibland används även laser. Partnerkontroll Om man är partner till en person med kondylom och om man har haft sex utan kondom måste man utgå ifrån att man själv har virus och kan föra smittan vidare. En partner kan behöva egen medicinsk information. I en fast relation där man inte använt kondom tidigare behöver man inte börja skydda sig. I en ny relation är kondom ett bra skydd. Följdsjukdomar Kondylom är inte farligt. Viruset kan ge cellförändringar på livmodertappen hos kvinnor, men de läker oftast ut av sig själv och om de upptäcks kan de behandlas. Kom ihåg! Kondom är det bästa skyddet mot att få kondylom eller att föra det vidare. Alla knottror behöver inte vara kondylom. Men den som får vårtliknande utslag vid könsorganen bör uppsöka läkare.

 

Skabb orsakas av ett kvalster; Sarcoptes scabei, en parasit som borrar sig in i huden, parar sig och lägger ägg i gångar i huden. De finns på kroppens hårbevuxna delar. Skabb smittar genom nära kroppskontakt.

Symtom Skabb ger kraftig klåda cirka 2- 3 veckor efter smittotillfället. Klådan som är en allergisk reaktion på skabbparasiten, är värst på kvällen eller natten. Skabb finns oftast vid könsorganen, på underarmarna, mellan fingrarna, kring bröstvårtorna,i armhålorna, kring naveln, på låren och stjärten. Provtagning Läkaren undersöker skabbgångarna och petar fram skabbdjur med en nål.

Behandling Skabb behandlas utvärtes med parasitdödande medel. Klådan kan lindras med kortisonkräm. Partnerkontroll Alla personer som har delat säng med den smittade bör undersökas. De som har påvisbara skabbdjur ska behandlas.

Kom ihåg! Kondom ger inget skydd mot skabb.

 

Syfilis orsakas av en bakterie; Treponema pallidum. Endast 75 personer per år anmäls till smittskyddsläkarna och smitta förekommer mest hos dem som har haft sex med personer i Sydostasien, Östeuropa, Afrika eller i amerikanska och europeiska storstäder.

Symtom Syfilis har kallats den stora imitatören  därför att många symtom, både fysiska och psykiska kan bero på syfilis. Några tydliga symtom är icke ömmande sår genitalt och ickekliande utslag över hela kroppen inklusive handflator och fotsulor. Lika vanligt är att infektionen inte ger några symtom alls men att man ändå kan vara smittsam. Syfilis börjar ofta med ett eller flera hårda, oömma vätskande sår som uppstår en till fyra veckor efter smittotillfället på det ställe där bakterien har trängt in i kroppen. Närbelägna lymfkörtlar, vanligen i ljumskarna, är då svullna. Sitter såret i slidan eller ändtarmen kan det ibland vara svårt att upptäcka. Såret försvinner efter tre till sex veckor, men bakterierna finns kvar i kroppen. Efter en tid får man utslag på huden. Andra symtom är feber, illamående, trötthet, ledsmärtor och håravfall.

Provtagning Om det finns ett syfilissår kan bakterier därifrån påvisas i mikroskop. Blodprov kan påvisa infektion tidigast några veckor till månader efter smittotillfället.

Behandling Syfilis behandlas med antibiotika. Den läkare som ansvarar för behandlingen ger också särskilda förhållningsregler om när man får ha sex igen. Efter behandlingen görs upprepade kontroller under minst ett års tid. Partnerkontroll Nuvarande och tidigare partners som kan vara smittade måste undersökas, det är obligatoriskt enligt smittskygdslagen. Den som har fått syfilis konstaterad får därför lämna uppgifter om partners till kurator, läkare eller annan person som sköter s k partneruppföljning .

Följdsjukdomar Sjukdomen är mycket allvarlig. Om syfilis inte behandlas kan den ge skador på exempelvis hjärnan och hjärtat. En gravid kvinna med syfilis kan överföra bakterierna till fostret via moderkakan och orsaka stora skador hos fostret. Det farliga med syfilis är bland annat att sjukdomen kan förbli oupptäckt i sina första stadier.

Kom ihåg! Kondom ger ett bra skydd mot syfilis men är inte hundraprocentigt.

 

Trichomonas orsakas av en protozo, en parasit, Trichomonas vaginalis.

Symtom 50 % av alla som är smittade är symtomfria. En tredjedel av kvinnorna får flytningar som är rikliga, illaluktande, skummiga och ibland blodblandade. Svullnad och sveda i underlivet kan förekomma samt att man får ont när man kissar. Männen får vanligen inga besvär trots att de är smittbärande.

Provtagning Prov tas från flytningen i slidan och undersöks i mikroskop. Provtagning från mannen görs som regel inte. Behandling Trichomonas behandlas med antibiotika. Partnerkontroll Partnern ska alltid behandlas. Kom ihåg! Kondom är ett effektivt sätt att skydda sig mot smitta.

 

Tester Rådgivning, undersökning och eventuell provtagning kan ske på flera olika mottagningar exempelvis: " Hud och könsmottagning " Gynekologisk mottagning " Venereologmottagning " Mödravårdsmottagning " Ungdomsmottagning " Vårdcentral RFSU - kliniken i Stockholm erbjuder också rådgivning, provtagning och behandling av sexuellt överförbara sjukdomar. Här finns också ett öppet hus för ungdomar vissa dagar i veckan. RFSU i Stockholm har en ungdomsmottagning dit man kan gå vissa dagar i veckan utan att beställa tid. Där finns också telefonrådgivning

På RFSUs hemsida finns en frågelåda dit man kan vända sig med frågor http://www.rfsu.se/